VARFÖR HJÄLPER DET ATT MÖTA SINA KÄNSLOR OCH ISCENSÄTTNINGAR ISTÄLLET
FÖR ATT UNDVIKA?

Alice Millers ord kan beskriva detta.
"Min väg till mig
Hur kommer man dit man egentligen alltid varit utan att veta det?
Hur går det till när det uppstår klarhet ur förvirringen,
frihet att uppleva känslor ur rädslan för smärta,
när kedjor av tomma ord blir till enkla fakta,
när den ständiga flykten undan sig själv blir till ett vara-hos-sig-själv,
när blindhet blir seende,
dövhet hörande,
när likgiltighet blir medkänsla,
aningslöshet brottlighet insiktsfullt ansvar,
när mordlust blir stillhet,
krampaktig spänning blir avslappning,
självförstörelse blir skydd för självet och främlingskap för självet blir hemkänsla?
Allt detta sker inte genom viljeansträngning, inte genom predikningar, inte med hjälp av teorier och minst av allt med hjälp av mediciner. Viljeansträngning kan leda till ännu starkare spänning, moraliserande till bättre förnekande och mediciner och droger kan bidra till att orsakerna till lidandet för alltid blir oigenkännliga, nyckeln till sanningen för alltid oåtkomlig.
För ungefär femton år sedan gav Arthur Janov ett svar på alla dessa frågor när han sade: "Det räcker att känna primalsmärtan och upptäcka de primära behoven." Detta svar är inte fel, även om det är ofullständigt och inte tillräckligt exakt. Det ger heller inte några upplysningar om hur man kommer så långt att man känner primalsmärtan."
Ur boken Den bannlysta vetenskapen av Alice Miller

Fotograf: Boel Thörn

Enligt vårt sätt att se det så måste allt det man lagrat i kroppen (känslorna) genomlevas igen. Så man skapar nu situationer som påminner om det som en gång hänt (man iscensätter) för att nå känslan. Den exakta ursprungssituationen skapas inte utan det är känslominnet som återskapas. Har man med sig att man ofta blev besviken som barn så kommer detta återskapas gång på gång tills man genomlevt ursprungs känslan och det gör inte ont längre att bli besviken. Laddningen har släppt.